Inte långt kvar.

I mån är det bara 10 dagar kvar, och alla börjar tjata om resfeber... Vad fan är egentligen resfeber? Att man blir nervös? Nej, jag är inte speciellt nervös. Rädd? Nej. Pirrig? Nej, inte speciellt pirrig. Att man blir orolig? Nja, lite orolig är jag. Att man börjar ångra sig? Hmm, gör jag det? Kanske. Lite. Tänk så tråkigt att missa hela vintern här hemma. Snön och isen. Att missa svenska julen, missa svenska nyår. Eller nja, nyår gör mig inget att vi missar, det är iallafall så överskattat här hemma. Men jag missar Agnes 1-års dag. Och jag kommer inte vara hemma när jag fyller 20. Fy fan... Det är ju hemskt.
Men så kommer jag att tänka på allt roligt jag kommer få uppleva, förhoppningsvis iaf ;) Då blir det ju faktiskt att se allting ur ett helt annat perspektiv. Fy fan för vintern. Fy fan för alla kalla och mörka dagar. För de tjocka jackorna som ingen egentligen trivs i fastän det tog halva vintern att hitta eftersom att man känner sig aldeles för stor och obekvnäm i alla som man testat. Fy fan för skidorna som ändå bara står ovallade hela vintern för att det aldrig blir av att åka. För skriskorna som endast blir nyttjade en, eller max två gånger. För snögubbarna som aldrig blev så fina som man hade tänkt sig, ingen kan ändå göra finare snöstatyer än de som bor i det gula huset i Svärdsjöbacken kan. Och snöstatyerna kommer ändå smälta när våren kommer, precis som all annan snö kommer göra. Ungefär samtidigt som det börjar bli ljusare i varje vrå, och man kommer sakta att börja skymta de små bladen som börjar växa på varje träd. Och alla kommer då att bli lite piggare, bli lite gladare och se lite ljusare på framtiden. Och då kommer jag hem. Mycket piggare, och mycket gladare. Och jag kommer se ljusare på framtiden, eftersom jag har hela 6 månader och lite där till som jag har upplevt nya saker under, och jag har gjort saker som inte går att göra här i Sverige. Jag har nått att minnas.

Men nu är ju detta bara nått jag hoppas på. Kanske blir det ett helvete, och jag åker hem efter bara 2 veckor... HA HA HA. Det är bara upp till bevis :P

Ladda om för tennisfest

Kilade över till Erica på morgonkvisten(dagen efter avskedsfesten) och hittade henne helt veck i sängen ;) Fick genast order om att plocka ur diskmaskinen, och snäll som jag är så gjorde jag ju det. Sedan vare bara att dra upp henne så hon kunde börja ladda om. För kvällens evengemang var tenisfest för att Future (en tennistävling) är slut. :)

Lyckad avskedsfest!

Fredagens avskedsfest blev mycket lyckad, med trevligt folk och mycket skratt :) Kvällen började med ypperligt god tacos, och avslutades på etage, eftersom att det är i princip Faluns enda uteställe nu för tiden sorgligt nog. Men trots att etage inte är nått som faller mig i smaken så var det riktigt trevligt även där :)

Det bästa på hela kvällen var elefanten och bilden på min älskade P.L som jag fick av Matte B ;) HAHAHAAA

Åh, satt precis och kollade igenom bilderna från festen, hmmm och vad hittade jag där? Självklart ett stor, hårig stjärt! Vems kan det vara? Jag har min gissning iallafall på nån som börjar på H!

LADDA LADDA LADDA

Sitter hemma just nu och väntar på att Jonna ska komma, för att vi sedan ska bege oss in mot stan til Erica där vi ska korka upp! :D Är, trots omständigheterna, mycket laddad inför avskedsfest idag. Hoppas på det bästa!
Adjöss

Hejdå Partaj

Då var det kirrat med hej då fest också, mycket härligt. På fredag blir det av :) Då är det all in vill jag lova, har inte festat på hur läge som helst nu så det är dags, och då passar det ju superbra med å ge allt på ett litet avskedskalas. Det ser vi fram emot!

För övrigt sitter jag i sköna Nås. Har åkt hit för att träffa min medresenär Tottas föräldrar för första gången :) Mycket trevligt.

Ska man frukta svinet ?

Svininfluensan, är det så farligt som det låter eller inte? Först när det blev aktuellt med denna influensa trodde jag nästan att alla skulle få det och att man dog nästan på en gång när man blivit smittad. Man hörde på radion att hela skolor stängts på grund av den nya smittan och man hörde att första svensken hade avlidit, som i själva verket hade cancer också fick man reda på sen. Alla sa att det var jätte farligt för gravida, alla sa att detta kommer bli en katastrof av stora slag... Men är det verkligen så? Är det inte bara en influensa som kommit som alla andra? Är det inte så att det är över snart, och att det inte kommer bli en stor katastrof? Jag hade ju iallafall fel när jag först trodde att alla som får det kommer att dö, för det finns ju flera stycken som har fått det men som blivit friska, precis som nästan vilken influensa som helst.
Jag träffade en vän till min mamma i går, som nog är den största hypokondriker som åtminstone jag någonsin har träffat. Han berättade att hans läkare hade sagt att han inte tyckte att ha skulle vaccinera sig mot svininfluensan. Så den stora frågan jag och mina medresenärer har ställt oss är om vi måste vaccinera oss mot svininfluensan innan vi åker... ? För det första är det ju i och för sig inte säkert att vi har möjlighet till att göra det, eftersom att ingen ännu har kunnat svara oss när vi frågat om vaccinet kommer komma innan vi har åkt. Men för det andra så är jag inte längre så orolig över det heller, det kanske inte gör nått om vaccinet inte hinner komma.
Till och med denna extrema hypokondrikern har bestämt sig för att inte vaccinera sig, borde inte även jag då kunna bestämma mig för samma sak?

På återseende.
/Emma

En månad kvar

Idag är det precis en månad kvar... Det gillar vi. Det går fort när man väntar på nått kul! Vill hinna med att umgås med familjen mycket nu innan det bär av :)

Banken

Var in till Micke på Swedbank i dag. Fixade telefonbank så att jag lättare kan hantera mina pengar när jag befinner mig i utlandet. Smart drag. Fick även nummer till spärrservice så jag kan spärra ifall att jag skulle tappa bort kortet. Dessutom skrev jag på för att moder min ska få fullmakt över mitt konto ifall nått skulle hända. Vad nu det skulle kunna vara det vet jag dock inte, att min internet dosa går sönder kanske?
Men men, nu är jag iallfall ytterligare ett steg närmare. Jag är nog lite stolt över mig själv också för att jag fixar lite såna saker lite då och då redan nu, så att jag inte står dagen innan vi åker och inte har förberett nånting. Jag har av någon anledning en tendens till att altid hamna i såna situationer ämligen. Men nu känns det bra :) Nej, nu börjar fotbollen på tv:n igen, Malta-Sverige! Bäst att avrunda här nu så jag kan heja Sverige till vinst härifrån tv-soffan!
På återseende!
/Emma

Försäkring

Har fixat försäkring nu iallafall. Förlängde min hemförsäkring. Härligt. Ännu ett steg närmare Aussie :)

Vaccination för 2000 spänn. . .

Min underbara medresenär Totta åkte till ett privatägt läkarhus och vaccinerade sig idag mot hepatit. Trodde han. Men på köpet blev han pålurad vaccination mot japansk encefalit och nått till som jag inte minns namnet på... När man läser om encefalit står det att riskgruppen är för människor som vistas på landsbygden i sydostasien i mer än två veckor och säsongen för smitta är generellt mellan april och oktober. Det är även mycket liten risk för att bli smittad. Bara detta vaccin kostade 1000 kr. Vi kommer förmodligen inte att vistas på landsbygden och vi åker hem i april... Känn dig blåst Totta ;) Inte värt 1000 spänn. Och om den andra vaccinationen, som jag inte minns namnet på, stod det också att det var mycket liten smittorisk. Haha! Och det värsta är att om han hade ringt till en kommunal vårdcentral så hade han kunnat få köpa endast sprutan (som kostar ca 200 kr) så hade min plastmamma som är sjuksköterska kunnat ge honom den halt gratis...
Så mitt råd är alltså: För det första: gå inte på nå dumma idéer om att vaccinera sig mot japansk encefalit innan du kollat upp exakt vad det är och om du befinner dig i riskzonen, och heller inte mot det som jag inte kommer ihåg ( ska kolla upp vad det är). För det andra: Vaccinera dig inte på nått privatägt ställe, iallafall inte vid Sjukhuset Falun på Slaggatan 36.
Tack å hej.
På återseende.
/Emma

The Countdown

Det är nu inte ens fem veckor kvar till vi ska befinna oss på Arlanda. Närmare bestämt är det 34 dagar kvar, idag inräknat. Mycket spännande. Snart är det nog dags att börja fundera på saker som måste inhandlas till resan. Måste nog även leta reda på en resväska som jag kan ha. Den som jag brukar ha när jag åker utomlands är nog lite för liten för en sådan lång trip. Ska nog ringa mamma nu på en gång och höra med henne vad vi har för resväskor hemma. Ooops, på tal om att ringa kom jag nu på att jag måste ringa till försäkringsbolaget i dag. Bäst att jag gör det på en gång så jag inte glömmer det, vill ju inte åka utomlands utan försäkring. Man vet ju aldrig vad som kan hända. På återseende.
/Emma

The Itinerary

Som sagt så ska vår resa mot Australien börja den 10 oktober. Denna dag ska vi alltså infinna oss på Arlanda för att se fram emot en flygtur över halva jordklotet... Dock hatar jag att flyga. Att befinna sig 10.000 meter upp i luften i ett trångt och svettigt flygplan är inget som imponerar på mig. Men men, jag tänker ju inte direkt släpa fram roddbåten och bege mig till andra sidan jorden med hjälp av den, så flyg får funka bra.
Som säkert alla vet så är det ju skapligt långt till Australien så några direktflyg dit är inte det lättaste att få tag på. Så vi mellanlandar i Thailand, Bangkok. Sedan fortsätter resan mot Australien, Melbourne, där det är tänkt att vi ska uppehålla oss i lite mer än tre månader, närmare bestämt till den 20e januari. Melbourne är alltså den stad i Aussie som vi har inriktat oss på. Varför just Melbourne då? Jadu, jag vet faktiskt inte riktigt. I vårt gäng är inte jag en så stor auktoritet och har inte allt för mycket att säga till om så jag var inte med och bestämde vart i Aussie vi skulle. Totta var nog för den delen inte heller med och bestämde det utan det var snarare Erica själv som gjorde det. Jag har en gissning på att hennes beslut hade lite att göra med att hon känner (här träffat när hon var på semester i Thailand våren -09) några killar som bor där.
Väl framme i Melbourne får vi hämtning vid flygplatsen av en firma som heter STA-travel. Vi har nämligen köpt ett 2-dagarspaket av dem, som innebär att dom hämtar oss och kör oss till ett hostel som vi ska bo vid i två dagar, och de ska även hjälpa oss att skaffa bankkonto och telefonkort och vi ska även få två jobberbjudanden. Kort och gott, inte allt för mycket hjälp men alltid något att luta sig mot. Kan vara skönt. Efter dessa två dagar är vi alltså lämnade helt själva och vi har bara oss själva att lita på... Spännande. Just nu har vi alltså inget boende eller jobb eller någonting alls. Kan ju bara sluta på två vis, antingen med att vi får tag på boende och jobb och vi kan därmed leva livet i Aussie, eller också slutar det med katastrof och vi får åka hem... Upp till bevis.
Men resplanen har ju inte tagit slut här heller. Jag har inte hunnit nämna än att vi har planerat ett till stop på vägen. När vi lämnar Aussie och Melbourne hade vi inte tänkt bege oss raka vägen hem, utan vi ska nämligen tillbaka till Bangkok, och inte bara för att mellanlanda där utan för att stanna i Thailand till den 20e april. Från Bangkok ska vi enligt planen tågluffa oss mot Phuket där vi hade tänkt stanna tills det är dags att bege sig tillbaka till Bangkok för att sedan flyga hem till Sverige igen.

Men vad är då syftet med vår resa?
Ärligt talat har vi egentligen inte något konkret syfte med vår resa utan anledningen till att vi kom på att resa tvärs över världen var bara att vi ville komma bort ett tag. Och samtidigt vill vi även vara med om en hel del äventyr och se oss om i världen lite. Så några utflykter tror jag bestämt att det blir av. Sola och bada. Surfa är något som vi absolut vill testa på. Útelivet i Aussie och Thailand kommer vi säkerligen undersöka lite närmare också. . . Meen, allt kan ju inte bara vara frid och fröjd, utan som jag tidigare nämnt ska vi även försöka få tag på lite jobb så att vi kan försörja oss. Nått "hospitality job" ska vi väl åtminstone kunna skaffa fram. Om inte annat får vi bege oss ut till nån farm och böna och be.

Ja, så detta är väl vad vi i nuläget kan säga om vår kommande resa mot ljusare tider :)
På återseende /Emma

komma igång..

Jaha, nu har jag då skaffat mig en blogg... igen! Gjorde ett försök med att börja blogga för ungefär ett år sedan, men som det brukar bli med de flesta grejer jag börjar med så laggs det på is ganska snabbt... Och jag kunde heller inte se någon medning med att blogga då, och skriva massa onödigt tjafs om vad jag gjorde i mitt liv...

Men nu är ju faktiskt fallet NÅGOT annorlunda... Nu ska jag nämligen till Australien!

Den 10:e oktober bär det av mot ljusare tider. Mina följeslagare är Erica och Kristoffer, eller rättare sagt Totta. En oslagbar trio om jag får säga det själv. Det den ene av oss inte har, har den andra... Erica till exempel, hon har ingen som helst koll på läget och hennes motto är "äh, det löser sig..." Men där har hon inte alltid rätt, tyvärr... Så därför finns jag och Totta, eller åtminstone Totta. Det får bli han som jag utser till att vara den person som har mest koll på läget och kan planera saker och ting. Totta är även den som har bäst kunskap inom teknologi utav oss, och jag tror dessutom att han får priset i att ha bäst spåkkunskaper, där jag dock ligger sist :/ Åtminstone gällande engelska. Där är jag absolut inget kap, men det ska vi inte gå in på närmare här, tack och lov! Men nu kan det ju se ut som att Totta är den klokaste av oss, men så är ju absolut inte fallet. Eller vänta nu... Här sitter jag och försöker komma någonting nämnvärt som jag och Erica är bättra på än Totta, och det var nog svårare än vad jag hade trott... Charmen har ju iallafall jag ;) Men Erica då? hmmm. Jag frågade precis Totta vad han tycker Erica är bra på och hans svar blev på en gång, jag citerar, " typ inget", citat slut. ha ha

Det kan nog kanske vara så att Erica är bra på att bara vara Erica, en söt tjej som är älskad av alla! :)

Ja, det var ju lite kort fakta om vår fina trio. Mer kommer nog men man ska ju alltid börja lite försiktigt har jag lärt mig, så detta får vara allt för i dag. Nu väntar tandborsten och sängen :)

/Emma