I mån är det bara 10 dagar kvar, och alla börjar tjata om resfeber... Vad fan är egentligen resfeber? Att man blir nervös? Nej, jag är inte speciellt nervös. Rädd? Nej. Pirrig? Nej, inte speciellt pirrig. Att man blir orolig? Nja, lite orolig är jag. Att man börjar ångra sig? Hmm, gör jag det? Kanske. Lite. Tänk så tråkigt att missa hela vintern här hemma. Snön och isen. Att missa svenska julen, missa svenska nyår. Eller nja, nyår gör mig inget att vi missar, det är iallafall så överskattat här hemma. Men jag missar Agnes 1-års dag. Och jag kommer inte vara hemma när jag fyller 20. Fy fan... Det är ju hemskt.
Men så kommer jag att tänka på allt roligt jag kommer få uppleva, förhoppningsvis iaf ;) Då blir det ju faktiskt att se allting ur ett helt annat perspektiv. Fy fan för vintern. Fy fan för alla kalla och mörka dagar. För de tjocka jackorna som ingen egentligen trivs i fastän det tog halva vintern att hitta eftersom att man känner sig aldeles för stor och obekvnäm i alla som man testat. Fy fan för skidorna som ändå bara står ovallade hela vintern för att det aldrig blir av att åka. För skriskorna som endast blir nyttjade en, eller max två gånger. För snögubbarna som aldrig blev så fina som man hade tänkt sig, ingen kan ändå göra finare snöstatyer än de som bor i det gula huset i Svärdsjöbacken kan. Och snöstatyerna kommer ändå smälta när våren kommer, precis som all annan snö kommer göra. Ungefär samtidigt som det börjar bli ljusare i varje vrå, och man kommer sakta att börja skymta de små bladen som börjar växa på varje träd. Och alla kommer då att bli lite piggare, bli lite gladare och se lite ljusare på framtiden. Och då kommer jag hem. Mycket piggare, och mycket gladare. Och jag kommer se ljusare på framtiden, eftersom jag har hela 6 månader och lite där till som jag har upplevt nya saker under, och jag har gjort saker som inte går att göra här i Sverige. Jag har nått att minnas.
Men nu är ju detta bara nått jag hoppas på. Kanske blir det ett helvete, och jag åker hem efter bara 2 veckor... HA HA HA. Det är bara upp till bevis :P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar